Ska vi verkligen upprätta ukrainska vapenfabriker i Sverige – mitt i ett hopplöst krig?

Pål Jonson, vår försvarsminister, öppnar nu för att ukrainska vapenfabriker ska etableras i Sverige. Motiveringen? Att Ukraina behöver fortsatt militärt stöd – kanske i åratal framöver. Man får fråga sig: varför är Jonson och regeringen så övertygade om att detta krig kommer att pågå i många år till?

Har vi redan gett upp hoppet om en förhandlingslösning?

Verkligheten är brutal: Rysslands militära mål – att avmilitarisera Ukraina – är mycket nära att uppfyllas. Ukrainas luftförsvar är i stort sett utslaget. Dagliga anfall med hundratals drönare, kryssningsmissiler och artillerigranater slår sönder landets infrastruktur, samhällen – och framför allt människor.

En generation unga ukrainska män offras

Den ukrainska armén lider enorma förluster. Det är en hel generation unga män som nu bokstavligen offras – för vad? Ett krig där utsikterna för militär seger är i praktiken obefintliga. Till och med USA, som varit den största givaren, har i allt högre grad dragit ned på vapenleveranserna.

Men Sverige väljer alltså att gå motsatt väg. Vi ska nu agera bas för den ukrainska krigsindustrin, trots att vi saknar egen erfarenhet av storskaligt krig, trots att vår egen försvarsindustri varit kraftigt nedmonterad i decennier, och trots att det svenska folket inte gett sitt uttryckliga stöd för att förlänga detta krig till varje pris.

Vad är målet – att hålla igång kriget till varje pris?

Vi får höra att vi ska vara “tacksamma” för att ukrainska män blöder för vår säkerhet. Men ska vår tacksamhet verkligen innebära att vi bidrar till ett krig som inte kan vinnas militärt – utan bara leder till fortsatt förstörelse, död och förlust?

När Pål Jonson säger att vi ska hjälpa Ukraina att “stå emot”, bör han fråga sig om detta verkligen hjälper Ukraina – eller bara skjuter upp ett oundvikligt slut, till ett fruktansvärt högt pris. I praktiken är det ukrainska folket som betalar priset – i blod, i ruiner, i en sönderslagen nation.

Sverige blöder också – ekonomiskt och moraliskt

Samtidigt som vi satsar miljarder på vapenexport och ny militär infrastruktur, lägger vi ner sjukhus, drar in på vård och skola, och säger till svenska folket att det inte finns pengar till äldreomsorg eller sjukvård.

Men till vapen – där är det obegränsat. De som tjänar på detta är inte Ukraina. Det är krigsindustrins ägare, storbolag som Investor och andra industriella aktörer med starka band till både politik och vapenexport.

Gå ner själv, Pål Jonson

Om Pål Jonson är så övertygad om nödvändigheten av detta krig, kan han personligen åka ner till Ukraina. Låt honom sätta sig i en skyttegrav, utan luftförsvar, under konstant beskjutning från ryskt artilleri, stridsflyg och drönare. Och om han skulle dö där sida vid sida med sina ukrainska krigskamrater är det också  något som ”svenska folket ska vara tacksamma över”?

Eller är det dags att ställa om politiken – från militär eskalering till förhandling och fred?

Det är inte bara Ukraina som förlorar på detta krig. Vi förlorar alla. Och om ingen säger stopp, så är vi snart ännu ett land som byggt sin framtid på ett evigt krig.