En blomstrande landsbygd
- Öka det regionala självbestämmandet
Uppgradera synen på landsbygden
För 200 år sedan bodde 90 procent av Sveriges befolkning på landsbygden. För 150 år sedan tog urbaniseringen fart och idag bor istället nästan 90 procent av oss i tätorter. Detta är inte en självklar utveckling, utan har till stor del skapats genom våra lagar. Lagar som är skrivna från huvudstadens perspektiv. Storstäder bygger på stordriftsfördelar eftersom många bor på en liten yta. Landsbygden har andra naturliga konkurrensfördelar, som låga kostnader på mark, gott om plats, livskvalitet och trygghet, men också nackdelar som stora avstånd. Det är dags att vi erkänner landsbygdens unika värden och uppgraderar synen på dess folk.
Nedläggning av små skolor på landet, eller att flytta små välfungerande äldreboenden in till staden, är politiska beslut som ofta bottnar i en oförståelse för landsbygdens villkor. Man har en idé om att allt blir bättre och billigare i staden, vilket inte alls är fallet om landsbygdens verksamheter får drivas på sina egna villkor. Ökat regionalt självbestämmande är nyckeln till en välfungerande samhällsservice på landsbygden.
Klåfingrig byråkrati
Statens byråkrater och tjänstemän är särskilt klåfingriga när det gäller landsbygdens angelägenheter. Kommunernas miljö- och hälsokontor och byggkontor har stor makt att godkänna eller stänga ner verksamheter och att stoppa nya projekt. Det kommer ständigt nya lagförslag och fördyrande bestämmelser om boende och byggande, vedeldning och småskalig djurhållning. Ofta skylls detta på EU, eller på klimatet. En tendens att övertolka EU-förordningar skiljer ut Sverige mot andra jämförbara länder. Här behövs mer sunt förnuft och ett stopp för myndighetsaktivism. Ju mer landsbygden får styra i sina egna angelägenheter, desto mer kan den blomstra av egen kraft.
Bilen behövs
På landsbygden är nästan alla beroende av egen bil. I rättvisans namn kan man inte bestraffa människor för det genom höjda drivmedelspriser - eller införa orimliga krav på nollutsläpp av koldioxid. Bensin- och dieselbilar måste få finnas så länge alternativen inte är tillräckligt bra för landsbygdens behov. Sänkt bensinskatt skulle gynna alla typer av verksamheter på landsbygden.
Jakt är en viktig del av svensk kultur
Jakten och jägarna är viktiga i många avseenden. Svenska jägare sköter viltvård, håller kontroll på rimliga viltbestånd och eftersöker trafikskadade djur. Jakt är också en viktig bärare av kultur och kunskap mellan generationer. Som ett av de vanligaste fritidsintressena på landsbygden fostrar den bra skyttar och bidrar till god lokalkännedom, nog så viktigt ur beredskapssynpunkt.
I norra Sverige är jakten till stor del förbehållen de samer som är medlemmar i samebyar. Lokalbefolkningen är inte sällan utestängd från all form av jakt i fjällen. Då detta är odemokratiskt bör man i stället införa lokal förvaltning av jakten på all statlig mark.
Rovdjur
De politiska beslut som har tillåtit vargstammens ökning strider mot målen i livsmedelsstrategin och målen om mer naturbeten. Lantbrukare, jägare och boende på landsbygden ser med oro på när vargen sprider sig söderut i landet. Vargstammen måste minska radikalt, då den är ett allvarligt hot mot småskalig djurhållning och värdefulla naturbetesmarker.
Ojämlikhet i Norrland
Den expansiva industriliknande rennäring som samebyarna i Sverige bedriver är inte ett uthålligt brukande av den svenska naturen. I dag tar rennäringens betesmarker i anspråk en yta som motsvarar mer än 50 procent av Sveriges totala yta. Dessutom råder det starka motsättningar mellan samiska renägare och övriga folkgrupper längs fjällkedjan.
Den statliga myndigheten Sametinget baseras på etnisk tillhörighet. Den gynnar ensidigt samer och ger dem en särställning samtidigt som andra folk, kulturer och näringar får stå tillbaka. Bakgrunden till detta är ogenomtänkta politiska beslut på riksplanet, där man har valt att satsa ensidigt på samernas kultur och rättigheter. Besluten har slagit undan benen för småskalig rennäring, fjälljordbruk och andra hållbara näringar som de ursprungliga folken i norra Sverige ägnade sig åt.