Det finns ingen klimatkris
- Väg nytta mot kostnad inom klimatpolitiken
Politiken måste bli mer vetenskaplig och vetenskapen mindre politisk
År 1990 varnade FN:s klimatpanel IPCC att om en fortsatt exponentiell ökning av koldioxidutsläpp, freoner och andra växthusgaser skulle fortsätta, så skulle konsekvenserna för jordens klimat år 2100 bli förödande. Den senaste rapporten från IPCC 2022 visar däremot att den utveckling man befarade 1990 inte alls kommer att inträffa. Inte heller den utveckling man befarade i rapporten från 2013 anses längre sannolik, någon global katastrof förutspås inte längre.
Idén om att "klimatvetenskapen är avgjord" går trots detta som en röd tråd genom dagens politiska diskussioner. Tyvärr utgår man då från en idé som inte stöds ens av den forskning man refererar till. Detta har inte bara snedvridit vår offentliga och politiska debatt om energifrågor, miljö och utsläpp av växthusgaser - utan också hämmat viktiga vetenskapliga och politiska diskussioner om vårt framtida klimat. Enorma summor av skattebetalarnas pengar har plöjts ner i förlustbringande så kallade gröna investeringar. De har haft en stor negativ påverkan på miljön, utan att ge någon påverkan på klimatet.
Klimatfrågan är global och gäller den avlägsna framtiden
The Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) är en komplicerad organisation under FN. Den har skapats för att förse politiker med regelbundna vetenskapliga bedömningar av klimatförändringar och deras konsekvenser, se möjliga framtida risker och att föreslå åtgärder.
IPCC har tre arbetsgrupper
Arbetsgrupp 1 (WG1) handlar om den fysikaliska vetenskapen och rapporterar om själva klimatet, vad man vet har inträffat och olika tänkbara scenarier för framtiden.
Arbetsgrupp 2 (WG2) rapporterar om konsekvenser av klimatförändringar, anpassning och sårbarhet nu och i framtiden.
Arbetsgrupp 3 (WG3) rapporterar om mildrande åtgärder mot klimatförändringar.
Arbetsgrupperna består av forskare som sammanställer vad som publicerats i den vetenskapliga litteraturen. Manuskripten till dessa mycket omfattande rapporter publiceras på internet och granskas av intresserade forskare världen över. Förslag till ändringar diskuteras med arbetsgrupperna. I slutfasen av den här processen godkänner medlemsstaternas regeringar rapporterna. Godkännandet baseras på en dialog mellan dem som skall använda rapporterna (regeringarna) och de som skrev rapporterna (forskarna).
IPCC vilseleder politiken genom alarmistisk rubriksättning
Ett exempel på hur det politiska IPCC förvränger budskapen från den vetenskapliga rapporteringen är när man väljer rubriksättning, som den på sidan 10 i sammanfattningsrapporten (SPM).
Climate change is already affecting every inhabited region across the globe, with human influence contributing to many observed changes in weather and climate extremes.
Detta stämmer inte med den data som presenteras. Det är den politiska granskningen som har formulerat rubriken. Politiken kan dock inte ändra de fakta som vetenskapsmännen har kommit fram till och som på intet sätt är alarmistisk.
Påståendet att "klimatförändringar redan påverkar varje bebodd region på jorden" är ingenting annat än politik. Klimatet är kaotiskt. Mänskligheten har i alla tider drabbats av värmeböljor, översvämningar, cykloner och andra väderrelaterade katastrofer.
Enligt observationer och data finns det ingen klimatkris
Enligt bedömningarna i rapporten från IPCC WG1 2022 kan man se att värmeböljor blivit vanligare i 23 av de 45 regioner man delar in världen i, och att detta beror på utsläpp av växthusgaser.
När det gäller skyfall har endast en av de 45 regionerna en ökning som kan tillskrivas mänskliga utsläpp. Det är norra Europa, alltså bland annat Sverige. Skyfall har också blivit vanligare i ett område i Kanada, men där är man osäker på om mänskliga utsläpp av koldioxid är orsaken. Ytterligare 17 regioner har ökad förekomst av skyfall, men där stämmer inte mönstret med klimatmodellernas förutsägelser om konsekvenserna av våra utsläpp. Övriga regioner kan man inte dra någon slutsats om, men inte i någon av dem har skyfall blivit mer sällsynta.
När det gäller torka har endast två regioner ökad torka som med viss sannolikhet kan tillskrivas våra utsläpp av koldioxid; västra Kanada och Medelhavsområdet.
Klimatkatastrofer minskar
Statistik över antalet förolyckade på grund av klimatkatastrofer visar på en kraftig minskning. Mellan åren 1920-1940 dog i genomsnitt 200 per 1 miljon människor i klimatkatastrofer till följd av omväxlande torka och översvämningar. De senaste 20 åren var den siffran 2,6 - nästan 100 gånger lägre! Det beror naturligtvis på att välståndet i världen har ökat. De ekonomiska konsekvenserna har däremot ökat, ungefär fördubblats, sedan 1960 uttryckt som andel av BNP. Ungefär hälften beror på stormar, vars kostnad har ökat från 0,04% till 0,13% av BNP. I dag finns det mycket fler och dyrare saker för stormarna att förstöra!
Medias ansvar för desinformation
Det växande antalet människor på jorden exploaterar naturmiljöerna mycket hårdare idag, och vi bebygger alltmer väderutsatta platser. Detta har grumlat mediernas och journalisternas förmåga att särskilja saker och ting. Medias välkända intresse av att förstora händelser för lösnummerförsäljningens och tittarskarornas skull, yttrar sig tydligt i klimatsammanhang, då naturkatastrofer är något spektakulärt. Med sedvanlig medial förenkling av orsakssambanden skylls isolerade väderhändelser enklast på klimatförändringar.
... om det "extrema" klimatet
Media har snappat upp katastrofer och förstörelse som beror på extrema väderhändelser, fast de i verkligheten hade kunnat bero på svag infrastruktur eller på det överutnyttjande som en ökad befolkning medför. Några exempel är händelserna i Mali och på Afrikas Horn.
Det är naivt och problematiskt om man tror att en snabb minskning av koldioxid skulle förbättra situationen med extremväder. Troligen skulle det, på grund av de enorma kostnaderna, i stället leda till ökad fattigdom, samt att nödvändiga åtgärder för skydd mot extremväder skulle utebli. Dessutom kommer en fattigare värld att få en större folkökning med fler människor som inte har möjlighet att agera annat än kortsiktigt, vilket leder till mer koldioxid.
Det alarmistiska budskapet avspeglar sig i en närmast homogent okritisk återgivning i media. Man drar sig inte ens för att utnyttja barn och oerfarna, engagerade ungdomar för att föra ut sin övertygelse.
Vi bör fokusera på verkliga problem
Det är nu viktigt att vi ägnar oss åt världens verkliga problem, och långsiktiga lösningar på dem. Med ekonomi menas hushållande med knappa resurser, något som borde genomsyra alla delar av samhället. Energiresurser är något världen måste utnyttja långsiktigt optimalt. Att till exempel frakta biomassa långa sträckor för att utsläppen i Sverige skall bli "grönare", är i ett globalt perspektiv kontraproduktivt. Bäst ekonomi är att använda råvaror nära platsen där de växer/tillverkas. Reduktionsplikten är ett annat exempel. När biomassa omvandlas till biodiesel, hur stor del av energiinnehållet går då förlorat vid omvandlingen? Global energiekonomi borde vara det man diskuterar vid framtida COP-möten. Om resursförstöringen kan reduceras kan vinnarna bli fler än förlorarna.
... och energi- och klimatpolitiken anpassas till ett föränderligt klimat
År 1815 fanns det ca 1 miljard människor på Jorden. Idag finns det sju gånger fler. Snart är vi 10 miljarder, där det stora flertalet kommer att leva i städer. Det är denna värld och ingen annan idealiserad värld som vi måste förbereda oss för. För att alla dessa människor ska kunna överleva kommer större landområden att krävas. Mer energi och ökade resurser för en större befolkningsmängd, kommer också att resultera i en större mängd avfall och föroreningar. Utmaningarna är gigantiska och miljöproblemen stora.
Under de senare åren har världen dock blivit allt grönare vilket är positivt eftersom detta har resulterat i ökad matproduktion, delvis till följd av mer koldioxid i atmosfären. Med ytterligare vegetation kommer en väsentlig del av koldioxidmängden i atmosfären att gå in i fotosyntesen. I en situation där den globala temperaturen i stället sjunker, kommer matförsörjningen att äventyras. Historien visar att global avkylning dödar - till skillnad från global uppvärmning. I ett scenario med sjunkande global temperatur till följd av naturliga klimatförändringar är det viktigt med en god tillgång på energi.
Kostnaderna står inte i proportion till nyttan
Klimatförändringarna kan bli ett problem på längre sikt, men lär inte drabba oss så hårt som politiken idag vill få oss att tro. På norra halvklotet har dygnsmedeltemperaturen ökat markant under ett antal decennier. Vintertemperaturen har ökat långt mer än sommartemperaturen, som knappt har ökat alls under samma tidsperiod. Det är givetvis mycket gynnsamt för oss här uppe i norr att vintertemperaturen har ökat och odlingssäsongen blivit längre.
FN:s klimatpanel förutspår att klimatförändringarna, om vi lämnar dem utan åtgärd, kommer att krympa våra inkomster med mellan 0,2 och 2 procent till och med 2070-talet. Att lägga tusentals miljarder på enorma, hastigt genomförda utsläppsminskningar är en ohållbar, ineffektiv och västvärldscentrerad lösning. Över hela västvärlden tävlar politiker om att utlova dyr klimatpolitik som drastiskt minskar vår tillväxt och förmåga att hantera andra viktiga problem.
De flesta av världens rika länder lovar nu att vara koldioxidneutrala vid 2000-talets mitt. Nya Zeeland har gjort en oberoende bedömning av vad det skulle kosta och har med optimistiska beräkningar kommit fram till att det skulle handla om 16 procent av landets BNP, motsvarande hela landets statsbudget.
FN:s klimatpanel har kommit fram till att samtliga av de 128 klimatpolitiska åtgärder som de analyserat kommer att göra oss fattigare.
I Sverige får vi ständigt höra att vi ska gå före i omställningen. Men varför skulle något annat land vilja följa i Sveriges fotspår? Varför skulle de vilja kopiera en för landet katastrofal omställning - med förlorad tillväxt och ökad arbetslöshet som en följd av ett försämrat energisystem?