Ett försvar för Sverige
- Säkerhet genom invasionsförsvar, diplomati och avspänning
Från fredsnation till krigsnation
Sverige har på kort tid övergått från att vara en fredsskapande alliansfri nation till att bli en nation som bedriver en konfrontativ försvarspolitik mot världens största kärnvapenmakt, inte långt från Sveriges gräns. Vi har dessutom släppt in Rysslands traditionellt sett största fiende på vårt territorium. Det är speciellt viktigt att åter verka för avspänning gentemot Ryssland, en supermakt som har hypersoniska vapen som Nato helt saknar försvar mot.
Ett försämrat säkerhetsläge
Sverige har en historia av över 200 års alliansfrihet vilket har hållit oss utanför konflikter och krig. Tack vare vår neutralitet undvek vi att bli en krigsskådeplats under andra världskriget och kunde tack vare en intakt infrastruktur och industri bli den välfärdsstat vi är dag. Sverige har med hjälp av sin alliansfrihet varit en röst för fred och kunnat medla i konflikter runt om i världen. När vi idag genom DCA-avtalet har starka band till USA är läget ett annat.
Kort efter Rysslands invasion av Ukraina genomförde de svenska myndigheterna MUST, FRA och FOI utredningar som alla visade att det inte förelåg något ökat krigshot mot Sverige som en konsekvens av Rysslands invasion i Ukraina. Samtliga utredningar var överens om den slutsatsen.
Sedan våren 2022 har dock säkerhetsläget successivt försämrats till följd av Sveriges vapenleveranser till Ukraina, medlemskapet i NATO samt det bilaterala DCA-avtalet. DCA-avtalet ger USA rätten att placera ut vapensystem riktade mot Ryssland på svenska militärbaser. DCA-avtalet är därmed en tydlig provokation mot Ryssland som försätter Sverige i ett helt nytt säkerhetsläge. Vid ett uppskruvat säkerhetsläge är Sverige nu en måltavla för världens mäktigaste kärnvapenmakt. Bilden har bekräftats av Dimitrij Medvedev, chef för Rysslands militärindustriella komplex, som förklarat att Sverige och Finland kan komma att bli de första länderna som anfalls vid en konflikt med NATO. Han utesluter inte heller användandet av kärnvapen.
Krigshetsen tilltar
Istället för att propagera för diplomati och fredsförhandlingar tycks alla partier, oavsett partifärg, vara överens om att mer vapen ska skickas till Ukraina och att några diplomatiska kontakter med Ryssland inte är aktuella. Ryssland framställs konsekvent av den svenska regeringen och av myndigheter som ett framtida hot med ambitionen att erövra delar av Europa efter en seger i Ukraina.
Denna överdrivna och verklighetsfrämmande beskrivning har skrämt upp Sveriges befolkning och därmed givit regeringen "carte blanche" att sända materiel och pengar till en summa på över 90 miljarder kronor till Ukraina. Svenska skattepengar skickas alltså till ett krig som Ukraina inte kan vinna men som är fullkomligt förödande för den ukrainska befolkningen.
Resonemanget från Sveriges regering om att Ukraina "måste" vinna kriget, är även förödande för svensk säkerhetspolitik och utsätter Sverige för stora risker.
Sverige bör återgå till alliansfrihet
Mot bakgrund av osäkerheter kring Nato bör målsättningen för Sverige vara att bedriva en självständig säkerhetspolitik som syftar till att åter bli ett alliansfritt land. Vår ambition bör vara att stå utanför väpnade konflikter och i stället verka för avspänning i vårt närområde. För detta krävs goda förbindelser med andra länder, vilket skapas genom diplomati, handel och kulturellt utbyte.
Nato och EU föreslår att medlemsländer skall öka sina försvarsanslag upp till 5 procent av BNP, vilket motsvarar närmare 25 procent av Sveriges årliga statsbudget - varje år! Genom ett avspänt förhållande till Ryssland borde våra försvarsutgifter kunna ligga på en mer rimlig nivå av BNP.
... med ett starkt invasionsförsvar
Vår krigsmakt ska inte ha offensiv kapacitet att bedriva anfallskrig eller hota andra länder. Det ska vara tillräckligt starkt för att avskräcka en betydligt starkare fiende från ett anfall, då ett sådant skulle bli alltför kostsamt och riskabelt.
Vid återuppbyggandet av försvaret ska vi dra nytta av erfarenheter från konflikten i Ukraina vad gäller ny teknik såsom drönare och hypersoniska vapen.
Civilförsvar och Hemvärn
Civilförsvaret utgör en viktig del av totalförsvaret och behöver ses över och utvecklas. Civilförsvaret ska även kunna användas i fredstid vid katastrofer som översvämningar och skogsbränder. Hemvärnet är också en viktig del i totalförsvaret, inte minst för att skydda viktig infrastruktur från sabotage. Även Sveriges jägare bör ses som en viktig resurs.